Igår hämtades som jag skrev tidigare Svarta faran. Dagen gick till att hämta henne, visa henne för Martinas syster och man, snabbshopping på Väla/Ikea och sen uppvisning av Svarta faran för mina föräldrar i Höganäs. Alltså fullspäckat schema. Men på morgonen hade vi läst på FB hur en träningskompis hund sprungit bort, och tydligen ännu ej kommit hem. Tyvärr fanns ingen tid att hjälpa till att leta igår, och ej heller under början av dagen, då vi skulle vara skyttar på en rapporttävling för hemmaklubben. Men när det var slut ringde Martina matte och vi kunde konstatera att hon ensam var ute och letade efter sin hund som nu varit borta i mer än 1,5 dygn. Snabbt fick vi ihop lite folk från klubben och sen körde vi iväg för att hjälpa till att leta. Vi tog hundarna och gick med dem i koppel, i förhoppning om att de skulle kunna ge någon indikation om hunden låg och gömde sig av rädsla. Oron fanns för vilket skick vi skulle hitta hunden i, folk kör inte sakta på landsvägarna, och tåget passerar ganska nära mycket ofta konstaterade vi medans vi gick och letade! På väg runt lite hus (där ingen ville svara när vi knackade på!) hördes plötsligt ett skall uppe från en skogsdunge. Där skulle även finnas ett öde hus. Vi gick mot bilarna och bestämde oss för att köra mot den regionen där vi hört ett skall. Ut med hundarna igen och sen gick vi runt och letade. Samtidigt ringde polisen. Bara en kort bit bort från där vi parkerat fanns hunden, och han blev överlycklig när matte körde och hämtade honom! Helt oskadd….nästan 2 dygn ensam utan matte!
Dagen blev inte helt som vi tänkt oss, jag skulle tagit bättre hand om Svarta faran idag och lärt känna henne lite mer, och grabbarna skulle tränat mera….meeeeeeeeeeeeeeen allt det kan vi göra en annan dag! Huvudsaken är att vi nu inte längre har en hund på vift!
Väl hemma syndade vi med varsin kebabsallad med god dressing. Hundarna som var utsvultna, på gränsen till medvetslösa pga sen kvällsmat har fått både mat och tugg. Ikväll fick Tvebak en större modell än Teo och Camp. Som tack lämnade han sista knotan, trots att de andra inte tuggat färdigt. Kan min vorsteh verkligen ha blivit mätt??? I framtiden får han samma storlek som övriga i flocken, trots att han är först färdig!
Tvecamp 