Jag har tyvärr fått inse att Tvebaks höfter inte riktigt klarar av hans positiva ivriga attityd till livet, träningen måste anpassas till mera mental träning varvat med styrketräningsövningar, på bland annat pilatesboll och med klövjeväska. Den officiella agilitykarriären är slut strax efter den börjat. Det har varit svårt att inse och fatta beslutet, men realiteten kom ikapp mig under vintermånaderna när Tvebak igen började gå på tre ben efter lite försök till träning. Jag har mycket hellre en glad hund på fyra ben, som njuter av livet som bara han kan, än en agilityhund som jag knappt kan träna utan att han går sönder om och om igen.
Onekligen har detta fött tankar på en ny träningshund och efter noga överväganden samt en massa punkter som skulle kunna bockas av enades vi om att det var dags att börja jakten på ett nytt skägg.
Ganska snart förstod jag att det fanns små svanslösa skäggiga vorstehvalpar på Jylland, efter ännu ett tag gavs en liten ledtråd om att tre hanar fortfarande var till salu. Var detta min kommande hane? Genast började utfrågningen, kunde punkterna vi satt ihop bockas av?
– Mysiga lugna lättdresserade föräldradjur med vilja att arbeta för sin förare. Självklart fick jag som svar, hårda vorsteh har vi prövat på och är inget vi önskar avla fram längre. Båda föräldradjuren är välmeriterade på jaktprov.
– Inte för mycket päls på föräldradjuren? Vi vill inte utmana Martinas allergi med för mycket päls. Båda föräldrarna är utställda med fina bedömningar, men hanen är något mindre pälsad. 2-3 av valparna verkar i knappt 4 veckors ålder få lite mindre päls, fick jag som svar. Men var mindre pöls så lite päls jag önskade?
– Inga kända sjukdomar eller framför allt hud- och höftproblem hos föräldradjuren? Absolut inte, och föräldrakombinationen har ett högt HD-index vilket tyder på mycket låg förekomst av höftledsdysplasi i dessa avelslinjer.
– Inte för stora föräldradjur? Mellanstora fick jag som svar, men vi gillar större hundar själva.
Fanns min hane här?
Veckan som gått har varit dryg, avståndet till valparna inte något man kör fram och tillbaka på en dag, så vi bestämde oss för att vi förtjänat en miniweekend på hotell med hundarna.
En viss herre uppskattar som alltid hotellvistelser på sitt helt egna vis!
Men alla är ju väldigt lätta att ha med på semester!
Igår blev valparna fem veckor och idag fick vi äntligen träffa valparna. Två hanar fick jag välja mellan, båda brunskimlar. Båda busiga och kontaktsökande, Haugaardens Halfdan och Haugaardens Holger. Alla eventuella tvivel dementerades på plats, jag har hittat min nästa stjärna, jag skulle bara välja vem. Det var inget lätt val!
En liten kortsvansad kille, för tillfället utan tillstymmelse till skägg eller längre päls flyttar till Ängavången den 12 maj. Det blir 10 dryga veckors väntan, men som de nya införselsreglerna är nu får jag först hämta en valp från Danmark när den är över 15 veckor. Dock vet jag att lille Holger har det jättebra hos sin uppfödare och jag räknar med att den mesta jaktdressyren är på plats när vi hämtar honom 😜🍀🐶 Holger har mycket han ska lära sig, så det är bäst han börjar tidigt!
Tack Anette och Torben för att ni ger mig förtroendet med er lilla stjärna! Jag ser fram mot att få dela många underbara år med honom!💚🐶💚
Tvecamp 