I onsdags kväll sprang dobermanntiken Olga ifrån sin ägare, utan att hitta tillbaka. Sedan i torsdags har vi varit ute och hjälpt ägaren leta, för min del med en liten paus för 16 arbetstimmar mellan fredag och lördag, och ännu en avstickare till jobb igår eftermiddag, men Martina har varit i farten hela tiden.
Igår när vi letade som intensivast efter Olga ringde plötsligt kollegorna från jobb, blod behövdes akut, och vi fick avbryta letandet tillfälligt. Martina körde mig och Holger till Djursjukhuset där han fick debutera som blodgivare. Holgers blod visade sig fint matcha mottagarens och med säkert handlag tappade min kollega Erik Holger på 0,5 liter blod. Lillpojken som aldrig behövt utsättas för allvarligare stick än vaccinationssprutor, fick igår både lagt kanyl i benet, samt stacks med en grövre nål i halsvenen för blodtappning. Allt görs vaket och Holger uppförde sig exemplariskt. Han var lugn och sansad hela tiden, och efter tappningen låg han kvar länge på bordet för att bli kliad på magen. Jag tror Holger ställer upp på fler tappningar framöver, om det skulle behövas!
Holgers droppar var guld värda, och patienten har nu fina blodvärden. Härmed vill jag ursäkta till patientens ägare om det kom lite vorstehbus med i påsen, men det ingår i priset! 😉
Idag hittades Olga äntligen efter ännu en dags letande! Tyvärr lyckades vi vara instängda bakom en låst bom med bilen när det heta tipset kom, men Olgas ägare var snabbt på plats och kunde hämta hem sin Olga. Medtagen, men under omständigheterna välbehållen! Känns helt ofattbart att hon klarat flera mycket kalla nätter, varav två med -20 grader, samt diverse passager av en stor trafikerad väg som rapporterats.
Holger har idag firat sin första födelsedag med traditionsenlig ”skönsång” från sina mattar, samt några slaskiga skogspromenader för att leta efter Olga. Han ville inte lyssna på att man ska vila efter blodtappning, det finns bara en växel i vostehbenen, men han undanbad sig sina ettårsvaccinationer. Finns ingen anledning att utsätta kroppen för allt på en gång, de tar vi en annan dag! Jag fick snabbt förpackat kvällens tuggben till en akutpresent, och Holger ställde snabbt upp på ännu en pressbild innan han fick öppna sin present. Jag lovar Holger, du ska få öppna en ”riktig” present en annan dag!
Nu vilar fyra trötta hundar i sina biabäddar, och jag och Martina har landat i soffan. Vi känner oss väldigt nöjda med att Olga vilar lugnt hemma hos sin ägare igen. Det är ju det vi har strävat efter de senaste fyra dagarna!
Med denna lilla historia väljer Räddningspatrullen att tacka för sig för den här helgen!
Tvecamp 