I år bestämde vi oss för att åka Vildmarksvägen och besöka Stekenjokkområdet på vår semester. En något längre transportsträcka än vi tidigare kört. I onsdags begav vi oss därför till Orsa, här hittade vi ett fantastiskt litet hotell, Orsa järnvägshotell. På vägen stannade vi och rastade grabbarna på en plats vi hittade förra året. Första semesterbadet blev härmed avklarat!
I torsdags gjorde vi en lite kortare resa, vidare till Östersund för en ny övernattning. Hundarna är fantastiska att ha med sig överallt, finner sig i allt vi hittar på och anpassar sig efter situationen. Och på semestern sover man ju i sängen!
I fredags körde vi sista etappen upp till stugan vi hyrt. Vi körde via Vilhelmina för att handla mat till oss och även för att låta hundarna träna lite på brukshundklubben. Mycket uppskattat av alla grabbarna. Härifrån började vi sen vår resa på Vildmarksvägen.
Väl framme på Middagskullen 45 i Saxnäs hittade vi vår slutdestination, stugan Fjällfrid. Utsikten från huset är magisk.
Vi hade fortfarande högsommarvärme när vi kom fram. Inget vi är vana vid även om vi brukar ha fint väder när vi vandrar.
Eftersom det var varmt även igår, höll en våffelstuga extra öppet. Självklart var vi tvungna att ta oss dit. Dock missbedömde jag vart vi skulle gå ifrån, så grabbarna fick en väldigt kort promenad.
Vi bestämde oss för att fortsätta köra mot Stekenjokk efter våfflan på Kittelfjäll. Ganska varmt fortfarande, men både vi och hundarna behövde röra mer på oss.
Vi hittade ett mysigt litet område att gå på, så vi parkerade bilen längs vägen som alla andra, och begav os ut på fjället. När vi kommit ifrån vägen lite, fick grabbarna vara lösa. De hittade direkt en bäck att svalka sig i. Guinness hittade ett bra plaskhål att leka i.
Dock blev rundan väldigt mycket kortare än vi tänkt. London vurpade rejält när jag kallade in honom till mig, och ville inte stödja på ett framben när han kom till mig. En reva framtill i hans väst räddade oss nog från större skador, annars hade han nog fått en rejäl sårskada. Nu visade det sig att han ganska snart igen kunde gå på alla fyra, men jag ville inte belasta honom mer, utan vi vände och gick ner till bilen, för att köra hem igen.
Idag är London ohalt och verkar må som vanligt, men han får gå kopplad idag!
Tvecamp 