Satsfjället 1105 möh

I söndags körde vi upp till Satsfjället, som ligger nästgårds till där vi bor. En lätt led, upp till toppen och ner igen utlovades. Våra skåneben höll inte helt med, framförallt inte mina! Men magiska vyer överallt. Vi hade tur så vädret klarnade upp och dimman som låg över fjället när vi körde upp till det, försvann strax efter vi påbörjat vandringen. London gick fint vid min sida, och har inte haltat ett steg efter lördagens lilla vurpa. Toppbilden kommer sist i flödet, taget med mobilen och Martina håller hårt i grabbarna för vindarna var inte nådiga på toppen. Toppen var även så liten, att jag inte kunde fota Martina och hundarna med mitt teleobjektiv.